Efter tre veckor nu har jag orkat ta tag i mitt avslag från kammarrätten angående aktivitetsersättningen som jag ansökte innan jag fyllde 30. Har äntligen samlat mina dokument och kontaktat min jurist angående en eventuell överklagan. Jag vet att inga sådana mål har tagits upp i högsta förvaltningsdomstolen förutom en överklagan från FKs sida som fick avslag samt att chanserna är nästan lika med 0 att mitt fall ska få prövningstillstånd och att min jurist anser det lönlöst...så tänker jag ändå att jag ingenting har att förlora (förutom juristens arvode). Jag tänker även att vi sjuka måste trycka på så hårt vi kan med överklaganden. Jag nöjer mig inte med avslag på avslag utan legitima skäl till avslagen... Tycker oftast att de använder sig av generella förklaringar...
