Sanning, öde och riskbedömning

Jag startar denna mulna dag med en dos filosofiska frågor ( inte helt ovanligt för mig). Jag tittar för ovanlighetens skull på "Malou efter 10" till brunchen. Malou, författaren Sigge Eklund och psykiatern Åsa Nilsonne diskuterar sanning. Vad det är, perspektiv på sanning och de sociala förhållandena till sanningen. Det är ett ämne som berör alla människor men med olika fokus. Jag tänker mig att de här alltid är aktuella frågor för mig och kanske andra emmisar, där vi dagligen suktar efter sanningar ( t.ex. Vad ME beror på, vad som skulle kunna göra oss friska och hur vi når dit) och fruktar för eller önskar hur andras sanningar kan påverka våra liv. Det diskuteras bl.a. idéer om hur sociala medier skulle få oss att anta en sanning oss människor emellan, men att vi människor oftast står på oss i våra egna sanningar istället, vilket leder till att samhället blir ännu mer splittrat i sin övertygelse om vad sanningen egentligen är. 
En annan intressant aspekt på utformande av idéer om sanning är den kulturella aspekten. Att man i vissa länder vågar uttrycka sin åsikt och ifrågasätta andra människors åsikter, men att man i andra länder ( som t.ex. Sverige) inte gärna ruckar på stämningen och att en sådan handling här skulle säga något om den personen istället för bara om dess åsikter. Där kan vi lära oss av t.ex. fransmännen som hej vilt kan diskutera sina åsikter emellan utan att med stor risk bli fördömda eller utfrysta. Risk är något som även programmet tog upp, när är det värt att ge sig in i en fight och när ska man fly och vilka risker är involverade? Svaret på den frågan diskuteras vara mer betingat av personlighetstyp än av sociala regler. 
Även ödet berörde de i programmet... Vi säger inte ofta att slumpen förde oss var vi är idag. Vi vill gärna tro att ödet för oss dit vi är och att något större än oss själva har kontroll över våra liv och var de är på väg. Ibland tror eller hoppas jag på ödet... att jag blev sjuk för att komma hem och få ordning på mitt liv istället för att snurra runt ute i världen utan ett precist mål. Man kan fråga sig varför ödet kunde bestämma att man skulle lida. Min idé är att det jag får ut av mina problem på sikt är större än mina uppoffringar fast jag bara inte vet om det ännu. Men som sagt, det är bara mina idéer om min sanning...