Energi
Jag har spenderat några av de senaste åren på att studera anatomi och fysiologi och därmed bl.a. att förstå hur energi utvinns och förbrukas fysiologiskt. Efter mycket om och men har jag sakta men säkert även fått inse hur energi regleras psykologiskt. Det är ingenting jag läst varken vetenskapligt eller icke vetenskapligt om (även om det finns otaligt med diskussioner i ämnet av vad jag förstått), mer ett logiskt resonermang som praktiskt tagit ursprung ur mina vardagssituationer. Det var först i.o.m. att jag höjde takten på mina studier som jag under terminen började inse att min hjärna gick igång på den mentala stressen. Jag insåg att jag efter (av min förmåga) omfattande pluggpass hade gått igång ordentligt mentalt. Jag talade mycket och fort och var mkt nära til stress och att vara överväldigad. Jag insåg även att det tog lång tid för mig att varva ned ( ofta några timmar) även om jag egentligen var klar med studier och bara ville ta det lugnt direkt.
Jag har kommit till den punkten nu där jag kunnat inse detta och studera det till viss del, men jag har inte än klart för mig hur dess mönster ser ut. Jag har även insett hur andra personers energinivå ser ut ( på ett ungefär) och hur de påverkar mig och min energinivå. Det har varit en lång process att bara inse det här och jag har mycket kvar som jag vill förstå. Men det jag tycker är viktigt att ta med sig av detta är att se hur man påverkas så man vet hur man ska handskas med svårigheter som uppkommer. Ett exempel är när jag är på en energinivå där jag känner mig relativt komfortabel (såklart i relation till sjukdommen, då vi aldrig känner oss komfortabla) men att man kommer i kontakt med energinivåer som tvingar en att stressa igång sin kropp och energinivå för att kunna infinna sig i dess närhet. När energinivåen då eskalerar är det svårt för mig att finna och stanna på rätt nivå. Jag uppfattar det som att jag...låt oss säga...är på steg 1...den andra personen på steg 2...och när jag jag försöker komma upp i steg 2 så hamnar jag på steg 3. Det finns inget verkligt att anknyta till detta, det är mer en beskrivning av en känsla jag har. Däremot har jag hört det nämnas något om frekvenser (hertz) när man diskuterat ME, vilket detta teoretiskt skulle kunna anknytas till, men det är ingenting jag kollat upp än.
Jag kan nu passa på att förklara varför jag tror på yoga som ett verktyg i min rehabilitering. Jag tror att jag kan lära mig att bättre reglera dessa energinivåer...eller kankse...man kan kalla det stressnivåer (vilken är definitionen på fenomenet i dagligt bruk). Bakom detta ligger flera teorier som jag inte känner att jag har tid att gå in på här och nu. Däremot vill jag påpeka att det inte handlar om att diskutera om hurvida sjukdomstillståndet är av fysiologisk eller psykologisk natur. Användandet av yogan som rehabiliteringsform avser endast att få bukt på just de här delarna av sjukdomsproblematiken, oavsett om de är orsaker till eller konsekvenser av sjukdomen.
Till slut vill jag komma till avsikten med mitt inlägg...att komma ihåg att inte låta sig uppslukas av andras eller sina egna förväntningar att leva upp till andras energinivåer och att våga ta ett steg tillbaka när dess nivåer överväldigar en. Att finna sin egen nivå och försöka hålla sig kvar på den så att man kan samla energi och kraft till sig själv och i slutändan även till andra!
